” Som yngst i en familj med två egna företagare som föräldrar, blir man sitt eget lilla företag. Man kämpar, hittar vägar, ramlar, reser sig upp – men kämpar på, för man har en tro på sitt företag, en tro om att det ska lyckas. Annars skulle man inte resa sig igen. Det är ingen lek att vara född med ett ”fel”.  Ett fult fel dessutom, ett fel som är det första någon ser när de tittar på en. Ett fel som jag i många många år har varit slagpåse för. Slagpåse för att någon annan känner att de har rätten att kalla mig ful….
Alltså smaka på de ordet ”ful”. Det är ett vidrigt ord men som jag till slut vågade byta ut mot unik. Jag är inte unik på något sätt, men den dagen jag tog beslutet att mitt fula lilla egna företag kunde få vara fult om det ville. De kunde få tycka det. För det är just det som gör mig till mig, och varför ändra på det? Ändra på något som är jag? Nej!
Minns tystnaden i telefonluren när jag ringde till Sahlgrenska för att meddela att jag inte behövde komma dit något mer. Sköterskan frågade om jag skulle sluta för att ”det” var borta.
Jag svarade: – Nej det är det inte, men det gör inget , för det är inte mitt problem om någon annan tycker att jag är ful. Jag ser ut såhär, och det är ok. Där stod jag rakryggad och hade tagit ett steg framåt med mitt lilla företag. Och det är nog just därför jag är den jag är. Man får ta skit, man får kämpa men man måste behålla fokus. Man måste ha tron på sig själv när ingen annan har det. Jag kommer ihåg att vi en gång diskuterade här hemma, om att man oftast gifter sig med någon som är lik sina föräldrar. Frågade min man om jag var lik hans mamma och fick svaret: -Ja det är du, du är lika rakryggad som henne och klarar dig själv.
Och ja, jag klarar mig själv, för det gör man när man bär på ett fult litet företag.”

 

7238

4 reaktioner på “Närmare än du tror – Mimmi”

Lämna ett svar till mariaAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.