Närmare än du tror….

”Jag är inte rädd för att vara ensam, men jag är rädd för att dö ensam. Vill inte att livet ska bli ovärdigt . Annars är det nog inte mycket som skrämmer mig. Man klarar det mesta. Det gäller liksom bara att bestämma sig. Man har olika val i livet, eller möjligheter om man vill se det så.  Att göra sitt liv bra, att vara glad, att våga se det fina som finns – detta finns för alla, bara man vågar och vill. Självklart går jag inte omkring och ler hela tiden, det orkar ingen. Jag dippar ordentligt ibland, men väljer att inte visa det mer än för ett fåtal personer. För mig känns livet bättre om man väljer glädjen, så enkelt är det. Det gäller nog bara att finna sin egen väg, och att följa den. Eller att kunna stå vid ett vägskäl och våga välja en annan väg.
Jag tror många anser mig vara en person med mycket styrka. Det är möjligt att jag är det, men situationer i mitt liv har också tvingat mig att bli stark. Men vad är styrka egentligen?
Under många år var jag en trygghetsnarkoman. Vågade inte ta språnget att känna tillit, utan behövde veta precis hur livet skulle bli. Numera kan jag känna ett pirr i magen av att ta det där skuttet – livet blir ju faktiskt mer spännande på det sättet. Att utmana mig själv gjorde jag redan innan, men med massor av säkerhetsselar… 🙂
Jag gillar inte människor som inte säger vad de menar. Att umgås med människor där munnen säger en sak, och kroppen en annan – det är nåt av det värsta jag vet. För mig är ärligheten därför livsviktig. Att vara ärlig är detsamma som att visa mig respekt, i alla fall anser jag det.
De sista åren har jag blivit ännu mer noga med de personer jag har runt mig. Jag behöver en omgivning som ger mig kraft, orkar inte spela spel längre. Det är också viktigt för mig att dessa människor förstår mig. Med mitt stora behov av ensamhet så behöver jag ju perioder av återhämtning. Så tillit och tillåtande – det är viktiga ord för mig. Men glädje, det är nog det viktigaste!”

Foto: Tony Berg