Jag sitter just nu timmarna före boksläppet av vår Bluesbok och gör detta inlägg. Anledningen? Jo, jag sitter troligen på stan och säljer boken, och hinner inte riktigt med att blogga 🙂 Så ni får stå ut med ett tidsinställt inlägg idag.
Bilden idag är från en av våra Thailandssemestrar. Vi har varit där några gånger, och det är verkligen ett helt underbart land. Jag har förresten världens hemskaste kort därifrån. Undrar om det inte får bli nästa veckas bild. Om jag lägger in den kommer ni inte att tro att jag har några spärrar alls.. 🙂
Det var förresten här den roligaste grejen ever hände! Det var lite dåligt väder på denna resa, så vi låg och läste, Terje släckte och somnade. Jag låg och läste en av böckerna om Hannibal Lecter, och den var såååå spännande! Det åskade en del. (Jag är inte ett dugg rädd) Plötsligt small det till utav bara h…e! Vi bodde på ett berg, och troligen så gick smällen ner i berget! Så ser jag Terje resa sig upp ur sängen, skrika MISSIL! Sedan vaknar han…Gode tid, varenda gång jag ser detta framför mig, så börjar jag fnittra!
Vi har varit i Thailand fyra gånger. Bilden ovanför är från den näst sista resan, 2004. Den gick till Krabi. Inne i själva Krabi fanns det inte så många stränder att bada på, så man fick ta longtailbåten ut till öarna och njuta där istället. Ön vi är på här kallas Poda, och var helt suverän. Det var som att simma i ett akvarium. Fisk överallt! Vi var i Thailand första gången 1999, och utvecklingen till vi var där sista gången 2006 var helt enorm. Första gången var det en helt exotisk känsla att vara där. Det var inte speciellt exploaterat, och man fick den där unika sagokänslan över landet.
När vi åkte dit 2006 var det för att undvika att vara hemma över jul. Det var första julen utan Susanne, och det var precis lika vidrigt som ni kan tänka er. Men det hjälpte ändå att vara någon annanstans än hemma. Jag kommer ihåg att en kompis skrev till mig att hon blev ledsen när hon såg bilderna på oss. ”Ni försökte utstråla glädje över en häftig resa, men jag såg nåt helt annat.” Så var det nog.
I alla fall – på sista resan kändes det verkligen att landet var på väg att sönderexploateras. Den där unika känslan med landet var på väg att försvinna. Och handeln med kvinnor skedde tyvärr alltför öppet…
Men – det är ett underbart land. Befolkningen är helt fantastisk, och maten är ljuvlig….Det är fyra resor som jag absolut inte skulle vilja vara utan!
Och ja, jag har förresten semester. Känns gott!