Det har ju varit en otroligt hektiskt vår. (Detta skriver jag varenda år, och ändå gör jag inget åt det – jag måste vara Åmåls mest korkade person 🙂 ) Fritiden har upptagits av en massa saker som tagit min tid (och framför allt kraft), det är ju faktiskt inte alla engagemang som ger kraft 🙂 På jobbet har det också snurrat på rätt ordentligt, men där är det bara saker som ger mig energi.
Tillfällena att bara ”andas” har därför inte varit så många.
Men i torsdags hände det. Först var jag på en helt suverän zonterapibehandling. (Tack Ing-Marie!) Efter behandlingen bestämde vi oss för att åka ut till Forsbackas golfbana. Och herreminje – vilken kväll!
Jag spelade golf (eller ja, försökte i alla fall) tills för några år sedan då ryggen satte stopp. Däremot har jag saknat det så mycket. Att kunna idrotta upp i övermogen ålder är ju fantastiskt. När Terje har tränat har jag varit med ett par gånger, och testat att slå lite på drivingrangen. Det går urdåligt, men ryggen håller 🙂
Men i torsdags gick vi alltså ut på banan. Herrn hade sina golfklubbor, jag hade kameran…
Skulle ha tänkt till lite på bildens komposition där, han ser tyvärr enbent ut.. 🙂
Han spelar golf, jag ligger i dikena och fotar. Har ett grått ”litet” älsklingsobjektiv med mig – det är bara sååå bra!
Sedan tror jag Terje blev lite sugen på att fota, så han bad att jag skulle ställa upp mig framför kameran…
Ja…jag har alltså bara ställt upp mig, och nu ser jag vad Terje menade med att ”stansen” var fel. (Hela klubban lutar åt höger 🙂 )
Redan här kände jag att pulsen gick ner, kunde andas in ( fast lite försiktigt – det var miljoner knott), och bara må bra. Trots att vädret var helt fantastiskt såg vi inte en enda person på nio hål. Otroligt!
Jaaaaa, jag veeeet….Men varje gång ser jag nåt nytt med träden! 🙂
Ni som fotat golf vet att det är snudd på omöjligt att fånga bolleländet på bild. Nu har jag ju en ännu snabbare kamera än förut, och objektivet är också suveränt. Men att fånga den där lilla vita golfjäkeln på bild är nästan hopplöst!
Ser ni nån boll? Nej, tänkte väl det….
Jo, fast här är den ju still…
Men DÄR är den! Visserligen helt oskarp, men den är på bild!
Fast jag undrar lite hur de tänker på Forsbacka. Gör de nåt mer än spelar golf därute? Smekservice? 🙂
Här borde man kanske istället ha ett ”par 6-hål”?
Hur som helst så blev vi väldigt inspirerade… (Ni får själva försöka räkna ut vad silhuetten betyder, eller…vad vi busar och gör… 🙂
Hahahaha….alltså, jag chattade idag på Facebook med en vän som skrev: ”Möter du en människa utan leende, så ge den ditt”. Kan säga att jag fnittrade de sista två hålen på Forsbacka efter detta.. 🙂
Ni ser ingen boll nu heller va? Fanns ingen! Karln var sugen på att fota igen…. 🙂
På vägen ner till hål (banans 🙂 ) så var det en alldeles magisk solnedgång. Så under tiden Terje promenerade neråt, så vek jag av inåt ett dike igen…
Det här är oslagbart….
Så även detta….
Varje årstid har sin tjusning. Fast när första värmen kommer är det magiskt!
Jag kommer att försöka att börja spela golf igen. Har saknat det så mycket, och behöver nåt som håller mig igång. Det är lite för lätt att hamna i soffan annars. Det är några små pusselbitar som måste på plats bara. Lite små skitsaker.. 🙂 Som att jag inte har några golfklubbor, vet inte hur jag ska lösa mitt eventuella medlemsskap, och sedan måste jag bara styrketräna upp min rygg lite. Men det går säkert snabbt….hahahaha….Men om det är meningen att detta ska gå vägen, så blir det så.
Skulle det inte funka, så kan vi säkert ha lika roligt som vi hade denna gång….
Vi må närma oss 60, men det har man nog svårt att tro när man ser oss med kameran i handen.. 🙂
Det här var en alldeles ljuvlig kväll, och precis vad jag behövde. Den kom alldeles rätt i tid. Jag fick en energiboost utan like av de här två timmarna – och längtar faktiskt ut igen. Hoppas vädret håller i sig, för då kommer jag att ”knö” på karln igen!
Fortfarande ingen boll, men en väldigt skön äkta man… 🙂 Ah…men han har en hyfsat skön äkta fru också.. 🙂 🙂 🙂
Det inlägget får ju nästan mig att längta tillbaka till golfbanan, fast då får jag väl skaffa mig nya atmar föst. ?
En liten anekdot från när vi började spela golf en gång i forntiden, vår bana hade inte blivit klar ännu så vi tränade på rangen. Annica var 9 år och en naturbegåvning i golf, vi visade och så kunde hon. Fast hon hade funderingar på varför man behövde så många klubbor. Jag försökte förklara att det fanns olika långa hål, det där med par 3 och 4 (eller varför inte par 6 då ?) Då kom kommentaren från Annica, va kan hålen vara olika stora?
Borde ha börjat med att förklara det där med hål.
Tack! Så kul att jag kan få dig sugen på golf! Kanske till och med kan bli en liten golfresa för dig framöver? 🙂 Jag tycker Annicas kommentar är klockren – precis så omedelbar och spontan som bara ett barn kan vara! 🙂
Kram!