Det här hade jag inte trott för ett år sedan…

För ett år sedan var mitt liv ett smärre kaos. Min kropp var helt upp och ner – jag reagerade i princip på allt jag stoppade i mig, och det fanns ingen som helst logik i hur jag reagerade. Frikortet på landstinget uppnåddes snabbt – besökte läkare ofta. Jag slogs med näbbar och klor för att få någon hjälp, men fick ingen – all energi gick åt att bara hålla mig upprätt. Till slut gick det så långt att jag fick söka mig till en privatläkare i Göteborg. Han satte mig på spåret till vad det handlade om. Och ja, det är ungefär det positiva jag kan säga om honom…. 🙂
Vad jag har  fått är något som heter Histaminintolerans. Vilket innebär att jag bara kan äta mat som är otroligt ”basic”. E-nummer och sån skit funkar inte. Inte heller buffémat, peppar, eller choklad, eller vin…Och just det. Man bör leva gluten- och laktosfritt också. Du hör hur enkelt det här är 🙂 🙂 🙂 (Och då har jag egentligen inte gått in på vad jag egentligen kan äta, eller hur maten bör förvaras. Varför? Därför att jag avskyr folk som trär på sig offerkoftan. Den passar nämligen otroligt dåligt på mig. Jag har en överkänslighet mot massor av mat. Punkt. Men jag väljer att se vad jag kan äta!)
Privatläkaren levererade detta besked till mig, men tyckte inte att jag behövde nåt återbesök 🙂 Nej, man klarar ju ett sådant besked alldeles utmärkt 🙂
Jag är född med ett alldeles utmärkt jävlaranamma, och jag har klarat det. Men det har kostat. Det var i detta läge som jag tog ett av mitt livs alldeles bästa beslut. Jag gick in på Facebook och sökte på Histaminintolerans, hittade en grupp och gick med. Det räddade nog mig från en tvångströja! Där fanns människor i samma sits som mig, som kunde tipsa mig om massor med mat som funkade, hur jag skulle göra den, och framför allt. Det går att ha ett alldeles fantastiskt liv!
För ett år sedan levde jag i princip på stekt ägg, knäckebröd och potatis. Det var det jag klarade. Självklart rasade jag i vikt. (Finns ju inte så mycket att ta av.. 🙂 ) Sakta, sakta, sakta har jag kunnat återintroducera en del mat, men helt frisk kommer jag aldrig att bli. Jag har tyvärr förstört min mage med för många pencillinkurer. Men vet du – jag är nöjd med mitt liv nu! Om jag jämför med vad jag åt förra året vid denna tid, så är jag numera allätare 🙂 !

Såååååå….att kunna åka ner på Gothia med två veckors mellanrum, käka god mat och se på en alldeles fantastisk show – det är jag så värd!

Första trippen gjordes med den ljuvliga karln jag har! Vi var på premiären av Jersey boys! Var det häftigt eller var det häftigt?! Shit, sånt röj det var!

Har aldrig varit på premiär förut, men det gav mersmak 🙂 Om ni inte har varit på Jersey boys, så tough luck – de spelar inte längre. Men det var alltså riktigt, riktigt bra! Jag har aldrig varit med om att folk ställer sig upp under sångerna och applåderar  under en sådan här föreställning förut, men det gjorde vi här. Så himla bra var det!

Fick frågan om jag ville åka på denna show igen. När? Två veckor efter att premiären 🙂 Tänkte väl efter i ungefär en halvminut, men va´fasen. Har man varit med om mitt sista år, och kommit ur det helskinnad, då är man banne mig värd att fira det. Så jag sade JAAAA! 🙂

Följde alltså med fröken Annica Westman ner till Göteborg, och som vi njöt! På vägen ner till Västkusten hade vi lite fotokurs – vi förvaltade tiden väl! 🙂

Lärde den sköna Mellerudstjejen lite om skakisar – brinner ju för det!

De går ju alldeles utmärkt att göra på tåg också nämligen!

Checkar in på rummet och ser att vi har ett ypperligt läge för foto… 🙂

Så många gånger som jag och Terje bott på detta hotell, men inte tusan har vi hamnat åt detta hållet! Får be den sköna bönan boka i fortsättningen..

Nu var vi ärligt talat inte mycket på rummet. Det hanns liksom inte med. Vi hade så mycket att prata om att tiden bara sprang iväg!

Funkar allt med min allergi när man åker ut såhär? Nja, lite får jag planera i förväg. Men i stort funkar det. Tyvärr får jag ”styra” lite i val av restaurang, men jag har ett sånt underbart gäng runt mig nu för tiden att det där är ett mindre problem. (Det är mest jag som tycker det är jobbigt, eftersom jag inte vill hamna i fokus av ”fel” anledning. Får jobba lite på det. Jag kan ju liksom inte hjälpa hur läget är…)

Vi fick i alla fall se en helt underbar föreställning. Igen! Lite hög medelålder (ja, jag vet – jag är  i den åldern, men jag ger i alla fall järnet när jag är ute! 🙂 ), vilket inte publiken gjorde denna gång. Jag och Westman gjorde i alla fall vårt bästa för att få dom på fötter 🙂

Ett besök i baren efter föreställningen gav sin beskärda del av spänning. Lite herrar i skinnväst, en liten drös med kändisar (blev faktiskt lite starstruck där ett tag.) Till slut fick vi i alla fall avsluta dagen, och utan att hon vet om det gav hon mig inspiration till lite mer bilder.. 🙂

Denna bild hade jag tagit. Lite imponerad av hur vackert det var. Men efter ett besök på Westmans rum blev bilden såhär.. 🙂

Tack Annica! Hade faktiskt inte ens tänkt tanken på att ta en skakis på detta sätt – men nu blev det en sån i alla fall! 🙂

Jag har ett fantastiskt liv. Inget ”Facebooklyckoliv” – nåt sånt vill jag inte ha. Att ha fått denna allergi är pest och kolera, men jag kan ju inte göra så mycket annat än att finna mig i det. Jag har bestämt mig för att ta ett stort jäkla bett av kakan som kallas LIVET (bara den inte innehåller gluten, laktos, jäst och socker…hahahahahahahaha).
Men jag tänker njuta så mycket det går, unna mig så mycket jag kan. Det kan hända att plånboken blir lite väl tom mellan varven, men vet du – det skiter jag i. Jag är värd det.

När nästa konsert är? Har lite inbokat i september och november. Fast jag kommer inte att orka hålla mig så länge – så ”hit me”! Hit med förslag!