Jag har ju bloggat om att jag ”måste” tillbaka till lite av fotandet som jag hade förr. Faktum är att jag har börjat litegrann….
När vi var ute hos Susanne för nån vecka sedan hade jag med kameran. Det är fantastiskt att fota på denna kyrkogård. Faktum är att det känns lite lättare för mig att veta att hon har det så vackert runt sig. Alldeles nere vid vattnet får vitsipporna växa fritt, och jag började att fota där – men tanten är ringrostig. Tyvärr. Oskarpa bilder blir det när en stel kärring försöker krypa omkring och fota. Fast asch, vem ljuger jag för…har ju aldrig gillat att fota varken blå- eller vitsippor ändå 🙂
Men Kungsängsliljorna var betydligt roligare att fota! 🙂
Vi åkte vidare till Tollebolskvarnen. Man har ju ett visst motstånd mot att gå in när det är gott väder ute. Jag har funderat en del på det här med att gå tillbaka till sättet jag fotade förut. Det ligger och gnager hela tiden och jag gillar´t 🙂
Jag kan ju fota på samma sätt som förut, men jag behöver ju inte bildbehandla på samma sätt. Faktiskt är jag nog nåt på spåren! Den här bilden är urvacker i färg, men jag har massor av sådana bilder i datorn redan. Så jag måste våga se saker på ett nytt sätt.
Jag har ett visst flow nu. Saker händer runt mig utan att jag egentligen behöver göra så mycket. Det är bara att följa med. Känslan är urläcker! Jag funderar förstås mycket, men det är ju liksom så jag är 🙂 Har som tur är folk runt omkring mig som följt mig under några år, och vet mitt motstånd mot vissa saker som sker. Kan säga att de ler för fullt nu…
Vad har de här bilderna med Mellon att göra? Inte ett dugg. Det är bara det att när jag fick se Justin Timberlake igår så vaknade jag till ordentligt. Så otroligt läckert (snudd på småsexigt) det är att se en människa som vet precis vad han/hon (kommer aldrig att skriva hen!) kan. Som inte behöver bevisa något för någon, utan är trygg i det man gör. Det syntes så himla väl på honom, och det var en befrielse att se. Jag säger inte att jag är där själv, men med åldern kommer det faktiskt ett visst lugn. Och låten han sjöng! Den var ren och skär livsglädje rakt igenom!
Personligen har det hänt massor sista tiden, och den känslan är bara så skön. Jag vet vem jag är nu, och jag njuter av det. Uttrycket att ”bottna i sig själv” har jag hört ett antal gånger, men nu vet jag vad man menar med det. Och det här med att inte behöva ha ett kvitto på hur livet ska se ut hela tiden. Så.Jävla.Skönt.
Min vardag börjar lugna ner sig och det märks. Jag börjar slappna av och har sovit precis hela helgen. Då är man bra slut. Jag kommer att börja rensa ordentligt bland mina aktiviteter från och med nu. Det här med att försöka rodda en massa människor…den delen av mitt liv är färdig. Fast ni får hoppa upp och åka med på mitt tåg om ni vill!
Veckan som följer blir spännande! Att få se vår bok gå i tryck blir så fräckt! Få hem en ny kamera! (Terje du är en pudding – tack!) OCH…ha ledig dag på fredag! Gött!