I perioder får jag för mig att jag ska ta självporträtt. Det är sällan nåt som höjer mitt självförtroende.. 🙂 Jag kan å andra sidan se en viss utveckling på mina bilder, vilket i och för sig är en tröst.. 🙂

2009 hade jag varit och klippt mig, och bestämde mig på en hundradels sekund att jag skulle göra en porträttsession. Fram med stativet och fjärrutlösaren – och sen rigga prylarna! Det var lärorikt. Jag insåg hur himla svårt det var att att ta bilder på sig själv!
Jag kan lova att det var mängder med bilder som bara gick i pottan – sedan tillbaka och ställa sig och ta nya bilder – ladda in – och sedan ta bort 99% av bilderna igen 🙂 Fast jag inser ju också att det är precis på det sättet man lär sig.

bloggtbt1
Det där med skärpan ja, stod ganska snabbt klart för mig att det var där problemet var.. 🙂 Hyfsad skärpa på axeln blev det i alla fall.. 🙂

bloggtbt2
Det tog sig till slut, men ni vill inte veta hur många bilder jag tog bort 🙂

Sedan var det ju det där med variation på poser – fy fasen…! Hatten av för dom som klarar av det!

bloggtbt3
Finn fem fel! Eller rättare sagt, finn ett enda rätt.. 🙂 Vi kan ju börja med skärpan, den sitter nånstans vid gardinen…Och snälla Maria, hur tänkte du här? Var hade du tänkt ha bilden?  I en av Hefners tidningar? 🙂 🙂 🙂  Så nej – inget bra resultat…

Under denna period var jag himla trött på att man tog för givet att jag alltid är glad, så då var jag ju tvungen att ha bilder som visade motsatsen…

bloggtbt5
Hallå? Så ser jag ju inte ens ut när Terje får ”onda ögat”… 🙂 Å andra sidan, bilden är skarp! Yay!! 🙂

bloggtbt
Nej, det här är nog mer jag. Fast det var tack vare detta kort som jag lärde mig vikten av rätt ljus i bilden – då slipper det se ut som om jag har blåöga på skuggsidan..:-)

bloggtbt4
Det här är nog mest jag, vare sig jag vill det eller inte.. 🙂 Fast bilden är helt klart utom räddning…:-)  (Men skarp! Skärpan satt till slut!)

Jag kommer ihåg när Terje kom hem till detta. Huset upp och nervänt – och en kärring som sprang omkring i trosor (kanske var bra 🙂 ) Hon hade till råga på allt tagit en massa självporträtt. Detta var nog inte vad han väntade sig….
Det är nog bara att inse. Jag är inte bekväm framför kameran, men med övning så tar jag mig framåt lite bit för bit. Däremot minns jag denna bildserie med glädje, det var faktiskt rätt kul! Jag kan sakna den där tiden när mitt fotointresse var i sin linda, och när man gick in i rena rama fotokoman! Så är det tyvärr inte längre, vilket är synd – för det var under denna period som man hade de mest galna idéer OCH man genomförde dom. Visserligen med varierande resultat, men med en otroligt massa skratt under tiden!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.