…. The Muppet Show? (Förklaring kommer längst ner.. 🙂 )
Förra helgen var vi i Stockholm. Ett intensivt, men otroligt skönt dygn. Det är märkligt hur mycket man hinner med på 24 timmar, speciellt om man inte stressar!
Anledningen till att vi var där? Vi skulle se American Idiot på Circus. Musikalen har Greendays låtar som bas. Jag har lyssnat på Greenday, men inte tillräckligt mycket – det insåg jag när showen drog igång. Vi har en kompis som var med i ensemblen. Det var en så häftig känsla att kolla på showen, och samtidigt inse att man kände en av dom på scenen. Så Johanna, detta var så himla kul – och en helt overklig känsla att se dig!
Strax före showen drog igång, så meddelade man att det var helt okej att fota föreställningen och hashtagga under #americanidiotsthlm = fototokig kärring överlycklig! Hade å andra sidan önskat att jag hade haft mitt eget muskedunder med mig, istället för en liten sketen mobil. Fast nu var det som det var, bara att gilla läget!
Bilderna är små av en anledning, de håller inte i större format. Men klicka på dom, så får ni se en större variant. (Det gäller å andra sidan alla bilder 🙂 )
Det var otroligt kul att få se denna show, och jag tror att vi som var där för att kika på Johanna (14 stycken!) såg en helt annan föreställning än resten av publiken. De såg hela showen – vi såg Johanna! 🙂 🙂 🙂 Som helhet var showen helgjuten, och alla hade helt enorma röster. Själv gillade jag att scenografin var så skiftande, det hände hela tiden nånting på scenen. Och bandet ni ser på bilden längst till höger har en en kvinnlig trummis! Sånt gillar vi!
Efter showen gick vi på O´Learys och käkade. Det var så gott att få vara en del av denna ”italienska familj” som någon sade. Det var lite så det kändes, och det var så kul att även jag och Terje fick plats vid bordet. Kände hur mycket jag saknade tiden när min egen familj var lite större i storleken. Efter en stund kom Johanna dit och käkade med oss! Hon hade jordens tålamod med korkade frågor. Hörde mig själv fråga Johanna hur de bar sig åt för att få en kille att se amputerad ut, på ett verkligt sätt, fast han satt i rullstol. Jag inser att han satt på benet, dummare är jag inte! 🙂 (Fast det var faktiskt väldigt skickligt gjort, bara så ni vet. Det såg ut ungefär som Lieutenant Dan i Forrest Gump… 🙂 )
Bilden ni ser som överst i detta inlägg på tre sköna kvinnor är: Johanna i mitten, med mamma till vänster. Till höger står en lite äldre, men väldigt glad tant och det är ju jag.
Det finns vissa människor som har karisma. Johanna är en av dom. Hon har även den unika egenskapen att hon har distans till sig själv. Jag är övertygad om att denna tjej kommer att kunna gå hur långt som helst! Fick frågan för några år sedan om jag ville fota porträtt på henne. Tackade ja, men var lite nervös inför uppdraget. Gillar ju som sagt inte detta, men efter att ha fått tillbringa några timmar med Johanna så var jag fast. Det skiljer otroligt många år mellan oss, men det kunde man inte tro i bilen hem. När vi har varit i Stockholm har vi också sett till att försöka träffa Johanna en liten stund. Att bli välkomnad med ett litet tjut och en go´kram gör att man smälter inifrån och ut! Ingen är gladare än jag för denna vänskap!
Vi avslutade kvällen i hotellbaren med delar av ”The Italian family”, och det var ett sånt tillfälle när man bara sitter och njuter av livet. Bara gott tjöt med goa´människor – love it!
Söndagen blev lite intressant. Vaknade på morgonen och kände att jag inte var på banan över huvud taget. Ont i magen och mådde illa. Skulle dessutom behöva ta mig hem i detta skick. Blev ingen hotellfrukost för min del. Höll bara Terje sällskap. Vi stack iväg till Centralstationen i god tid – vi hade ju tänkt att fota. Gissa vems kamera som inte funkade? Min! Batterierna hade laddat ur, så dagen fick en alldeles glimrande start. Lånade Terjes kamera och knäppte iväg några bilder som bevis på att vi faktiskt hade varit där…
Visst är Stockholm en helt fantastisk stad? Vi bodde i slutet på denna gata…
Annars kan jag meddela att det är en märklig känsla att åka X 2000 och vara lite lätt illamående. Det suger lite extra i magen kan jag säga.. 🙂 Jag överlevde i alla fall uppenbarligen eftersom jag sitter och skriver detta inlägg.
Funderar ni på varför jag skrev ”The Muppet show” längst upp? Vi beställde biljetterna på Ticnet, och om jag kommer ihåg rätt, så satt vi på Herr och Fru Lunds skafferi i Åmål när vi bokade. Inte så lätt att se placeringen då. Fast vi blev väldigt nöjda – men som ni ser på bilden kan viss koppling göras till Mupparna, och de där gnälliga gubbarna som var med hela tiden.
Foto: Carina Bohm
Fast Johanna – vi gnällde inte – vi var jättenöjda! 🙂
Vi syns snart igen!
/Waldorf och Statler, The Muppet show!