Dessa bilder hade jag tänkt ha för mig själv. Som en rolig händelse i mitt liv, och som jag kunde ta fram när jag behövde energi. Folk kan ju tro att jag vill slå mig för bröstet, vilket jag faktiskt inte tänker göra.
Jag lägger ut bilderna för att de får mig att må bra…..
Fredagen började inte så käckt. Jag har lång stubin, men topplocket åkte tidigt på morgonen- och hittade inte tillbaka på hela dagen. Folk tror nog att jag stampar med foten mer än jag gör. Är ju 110% känslomänniska, men min stubin är faktiskt väldigt lång. MEN…när den åker märks det att jag är skorpion kan man säga. Jag blir liksom…. väldigt arg… 🙂 Det går fort över, men håll er undan innan dess 🙂
När jag fick frågan om jag ville gå till Medis och fota två personer kände jag först: Nej. Varför ska jag förpesta någon annans liv? Men så gick tanken ett varv till – fega inte ur nu. Var inte så himla småstadsaktig. Höj blicken lite över horisonten för en gångs skull. Så jag tackade ja.
Det visade sig vara det bästa jag gjort på länge. Fick träffa två helt okomplicerade människor. ”Hej! Vill ni ha en fika innan ni fotar?” Det ville vi. Och i och med det vände mitt dåliga humör, för det går liksom inte att vara sur i det sällskapet.. 🙂 Så vi satt en bra stund och tjötade först. Om allt och inget, och det kändes så bekvämt. (Det gör ju det med människor som inte behöver bevisa nåt för andra. Livet blir då så enkelt och okomplicerat.)
Sedan fotades det lite…
Ja, det gick liksom inte att hålla sig allvarlig. Sedan får jag nog plocka fram skämskudden. Jag vet otroligt lite om dessa herrar. Att de spelat med i ”Mammas pojkar” vet jag. Men hade totalt glömt bort att de var de som var med i Smala Sussie, Bröllopsfotografen, Ack Värmeland med mera. Och det var nog tur att jag fick reda på detta efteråt, för jag hade nog riskerat tunghäfta annars…
Foto: Therese Tingberg
Nu var det ju inte jag som höll i kameran denna dag. Jag var nog mer med som moraliskt stöd (hur någon nu kan tro att jag är till nån hjälp där.. 🙂 🙂 🙂 ) Men jag fick i alla fall låna en kamera, för att fota en heltokig, väldigt skön tjej…
Titta så fin du blev i ditt nytvättade hår Tess! (Internt skämt! 🙂 ) Du räddade en helt igenom pissdålig dag, och gjorde den fantastisk! Jag vågade höja blicken över horisonten, och jag kommer att göra det igen – ingen ska tala om för mig hur jag ska känna, eller vad jag borde göra.
Herrarna bredvid dig gjorde den också betydligt lättare. Det är inte mycket som behövs för att livet ska bli sådär riktigt gott! Vad livet vore mycket enklare om man struntar i att komplicera det…
Jag fick höra att jag borde ställt mig och blivit fotad bredvid Lisa Nilsson vid hennes konsert för några veckor sedan. Den fredagen konserten var kände jag att jag hade en brakförkylning i kroppen, som mycket riktigt bröt ut dagen efter. Det hade just varit tjusigt att fotas bredvid henne, och sedan fått läsa om att konserten hade blivit inställd på grund av sjukdom. Att egoistiskt ställa sig bredvid henne i det skicket jag var fanns inte på kartan.
Men. Jag tror att jag har reparerat det nu – dubbelt upp…. 🙂