Vi satt och letade efter lite bilder häromdagen. Jag brukar ju alltid säga att jag ständigt längtar tillbaka till New York och Svalbard. (Och det gör jag.) De ställena har lämnat ett djupt intryck i mitt liv på så många sätt. Men när jag såg dessa bilder i Terjes dator, så kom jag på att det här är ett ställe till jag måste besöka igen. Wroclaw i Polen.
2012 skulle Terje dit och jobba några veckor, och jag fick möjlighet att följa med en helg. (För att inte ”vän av ordning” ska fundera – jag betalade min egen resa förstås. Men jag hade ju världens bästa resesällskap!)

Jag ska ärligt säga att jag var väldigt skeptisk till landet som sådant före resan. Trodde att det skulle vara väldigt Öststatsgrått – på alla sätt. Det var det i och för sig på några ställen, men det var inte det som dominerade. Tvärtom var det känslan av glädje och framåtanda den som kändes starkast. Man hade till exempel ett stort torg dit alla, jag menar verkligen ALLA, gick. Jag kan inte räkna upp antalet restauranger och alla aktiviteter som skedde där. Helt skruvat!

wroclaw2
Vi var liksom bara och sov på hotellet. Resten av tiden gled vi bara omkring i och runt detta torg. Så himla kul!

Jag fotade som en tok. I och med att man såg så mycket folk som uppträdde, och att det var massor med människor i rörelse hela tiden – så blev man rätt tuff med kameran. Det var ju ingen som brydde sig.
Jag blev alltså lite tuffare, men tänkte ändå smygfota en kille. Jättesmart tyckte jag! Vi var på ett ställe och åt. Medan vi väntade på maten, så satt jag och iakttog killen vid bordet bredvid. Alltså, jag testar att smygfota! Hur svårt kan det vara? Mycket svårt skulle det visa sig. Jag ställde in kameran så att jag fick bilden som jag ville ha den, satt och pratade med Terje och under tiden tryckte jag av i smyg. Det var ju inte nån som såg vad jag gjorde…

wroclaw
Eller hur?!!! Som jag skämdes! Det här var seklets skämskudde. Karln hade sett precis allt jag gjort, och jag skämdes som en hund. Terje sade att han aldrig sett mitt ansikte så rött. Nånsin…! Nu kan jag skratta åt detta. Jag gjorde det förresten då också, men då var det mest ett hysteriskt skratt! 🙂 🙂 🙂 Jo, jag gick fram och visade honom bilden, och frågade om det var ok. Vilket det var. Men…här kan man prata om ”arslet i bensåret” 🙂

Förutom denna vackra stad, så fanns det en helt ljuvlig park också. Mitt inne i staden! Så en av dagarna promenerade vi dit…

wroclaw3
….och tog lite mer bilder.. 🙂 Tänk vilket underbart grepp han har på mig. Han är så himla noga med att jag inte ska ramla framåt…. 🙂

Får ni möjlighet, så ta en titt på denna stad. Det kostar inte många kronor att flyga hit – och jag tänker åka tillbaka. Det skulle vara kul att vara här mer än de tre dagarna jag var 2012. Och sällskapet ska ju med denna gång också! 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.