En decembermånad för några år sedan fick jag en liten fotoidé. Jag hade hittat några plastkulor, som svällde när man lade dom i vatten. Satt och funderade ett tag på vad man skulle kunna göra med dessa, det måste ju bli kanonhäftigt om man fotar makro med dom eller?
3/12 2011 tog jag mitt makro och promenerade in i köket – sedan kom jag inte ut förrän vid nyår nån gång! 🙂 Jag har nog varken förr eller senare kommit in i ett sånt fotokoma. Det gick liksom inte att sluta, för man fick bara mer idéer ju mer man höll på!
Det började lite försiktigt, men ganska snart så kom jag på flera sätt att fota…
Olja och vatten går ju inte ihop. Fast inom fotografin blir det en oslagbar kombo. För det var när jag testade dessa ihop som det blev magi!
Jag fick lite hjälp på traven utav goaste Alice. Vad var det för knäppt herrefolk hon hade? För inte nog med att jag stod timme ut och timme in i köket – jag hade lurat dit Terje också! 🙂
Vad fanns det i skålen? Jo, en massa små geleaktiga kulor, och för all del en kärring framåtböjd med ett makro över skålen.. 🙂
Det bästa med att hamna i ett sånt här fotokoma, eller flow om ni så vill, är ju att idéerna flödar så himla bra. Fick för mig att jag skulle lägga dessa kulor i ett vanligt durkslag. Och det blev riktigt häftiga effekter. En gammal skolkompis fick se bilderna – började skriva dikter med anledning av mina foton!
LIVETS VÄV
Livets väv har mången maska
Stark som stål
mycket tål
Fram i livet ska vi traska
Alla hål
framtidsmål
Text: Carina Joghammar
Denna decembermånad kommer jag att minnas så länge jag lever, tror jag. Att stå med makrot och fota på detta sätt var som en drog, man kunde helt enkelt inte låta bli. Hoppas innerligt att jag får nån liknande idé snart! Kan sakna känslan att bli så oerhört besatt av ett projekt – så får väl komma på nåt nytt helt enkelt! 🙂
Här kommer några länkar, så att du kan se flera bilder!
Länk 1
Länk 2
Länk 3
Länk 4