Fotandet går i regel upp och ner. Vid denna årstid är det knixigt att ha denna hobby. Det är ju mörkt när man åker till jobbet, och mörkt när man kommer hem. Och mörkerfoto är bara ”sådär” kul…
I regel är det också minsta motståndets lag som får styra. Är man trött när man kommer hem från arbetet, och hamnar i soffan är det liksom kört. Som tur är så umgås jag med lite folk med samma hobby. Och som är förbaskat duktiga på att se till att man kommer upp från soffan! 🙂
Förra helgen var vi ett gäng som träffades över en fika. Sen var det nåt ljushuvud (sorry Mimmi 🙂 ), som kom på att vi skulle åka ut och fota det stormiga vädret. Jättefiffigt! För det är ju inte så att jag är Västsveriges mest frusna person? Men jag blev lovad att få låna en överlevnadsoverall, så det skulle fixa sig. Skulle inte behöva frysa.
Vi bestämde att vi skulle kvällsfota på Nötön i Åmål. Riggade med pannlampor, stativ och överlevnadsoveraller drog vi iväg!
Det här är i princip enda bilden. Överlevnadsoverallen funkade helt suveränt bra. Synd bara att man inte kunde dra ner den över fingrarna. Shit…efter en halvminut kände jag inte fingrarna över huvud taget. Lovade mig själv att inte vara den första som gav upp. Det var jag inte heller, men jag var god tvåa.. 🙂
Vad skulle vi göra nu då? Alla hade ju liksom laddat för foto. Att hitta nåt ställe att fota på en sen lördagskväll i Åmål är inte helt lätt – men vi har vår järnvägsstation!
Vi drog dit, och började fota lite lätt. Det var ju folk som väntade på tåg, så man kunde inte släppa loss hur som helst. Det gällde att gå ut lite löst.. 🙂
Tycker faktiskt den denna passar mig rätt bra…. 🙂
Men sedan ser ni, så blev det tomt, och då kunde vi spinna loss! Vi hade med oss Susanne, som fick agera modell vare sig hon ville eller inte..
Vet inte om jag vågar skriva detta egentligen. Har ju gjort en pryl av att jag inte gillar att fotografera människor. Får man ändra sig..?
Sedan blev Susanne kissnödig, och det var då det började spåra ur… 🙂 Herregud, älskar när man bara spånar och spinner loss med kameran!
Tror ni vi hade kul eller? 🙂
Kan lova att vi njöt hela högen! 🙂
Ove? Några av oss hade förberett lite klädsel… 🙂
Visst ser han ut som en Ove? Tyvärr var belysningen lite knixig, så bilden ser inte riktigt ut som den gjorde i mitt huvud. Visst ungefär hur jag tänkt mig att fotot skulle se ut. Tyvärr blev jag lite stressad när jag inte ”fick till det”. Fast jag har ju Ove nära mig, så får på´t igen!
Kvällen blev hur härlig som helst, och det är sådana här tillfällen som ger mig energi. När man har okomplicerade människor runt sig, som är lika skruvade som man är själv… 🙂