Torsdag igen – gillar dessa inlägg! När jag för ett tag sedan lade in en bild från en skidsemester i Hemsedal så blev det väldans populärt. Jag tror att vi som var med fick en härlig nostalgikick. Kommentarerna ramlade in på facebook, och minnen som jag glömt (förträngt? 🙂 ) dök upp igen. Jag har inte så många inskannade bilder från dessa tripper – än… Men det kommer mer, vi var ju där 10 år i sträck!
Att åka på skidresor är så himla gott. Man är ute i friska luften hela dagen, i rätt så storslagen natur. Kvällarna brukar ägnas åt nåt glas vin eller öl, plus en hel massa sällskapsspel. Så himla kul att umgås och ha ren och skär kvalitetstid! Obetalbart! Det är sådan livskvalité som faktiskt inte kan mätas i pengar – men ger så mycket tillbaka.

En annan följd av förra inlägget blev ett väldigt roligt fikasnack på jobbet. Lasse Åberg har ju serverat ett antal oneliners som alla kan, och som vi alla använder rätt så frekvent.
Hur många av oss har inte åkt skidor och sagt: ”Tyngden på dalskidan älskling?” 🙂
Tänkte väl det, det är ju en klassiker!
”Herr Ober, ice bitte?”, hyfsat många som sagt det också…

Min egen personliga favorit är:
”….han kallade tysken för liftwaffe, och sa åt honom att inte vara så stöddig när de hade förlorat två världskrig.
-Kunde han säga det på tyska?
-Nej, jag översatte…”

Jag har haft turen att vara på skidresa, med en egen citatmaskin. En ärtig puma, som kan få en att dra ordentligt på smilbanden…

jagoia

Ulrika är hennes namn. Hon har en stor dos humor, och har lätt för att pigga upp resten av sällskapet. Ibland kanske inte med flit.. 🙂

På denna resa var vi 15 stycken som åkte till Norge. Så många att vi fick dela upp oss på två stugor. I ärlighetens namn var väl den ena stugan liiiiite fräschare. Jag och Ulrika gick dit för att inspektera lyxhuset. De hade ju till och med en bastu! Hon kliver in, kollar på väggen och utbrister: ”Kolla – de har ju klocka i bastun!”
(Nej, det hade de inte, det var en termometer… 🙂 )

Det var också under denna resa vi hade lite problem med nåt virus som gick runt bland oss alla. En av kvällarna åkte de friska i sällskapet in till Hemsedal på räkafton. Vi hade så himla kul, och det var otroligt högt till tak hela kvällen.
Till slut fick vi i alla fall dra oss tillbaka, och vi var nog lite yra i pannan – men framför allt väldigt, väldigt fnittriga. När vi balanserat oss ner till stugan och öppnar dörren, fortfarande väldigt glada – kommer Terje oss till mötes. Han tittar på mig och säger: ”38.3” Inget mer…
Ridå!
Jaha, där var man tillbaka i verkligheten igen 🙂

Undrar om man kanske skulle leta upp skidorna igen?!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.