Det börjar bli dags att summera sommaren nu, oavsett hur det ser ut utomhus. Den blev ju inte riktigt som jag tänkt mig (eller snarare trott), men när jag nu ser tillbaka, så är det med en härlig känsla i magen.
Jag har haft tid att fundera lite över livet i allmänhet. Inte grubblat, för då snackar vi att gå på djupet och det är jag klar med sedan länge. Har gjort mitt vad det gäller grubblerier, både för denna livstid och för nästa.
Däremot har jag landat i tillvaron, och jag känner att för första gången på länge, känns min framtid spännande. Mycket spännande till och med! Känner mig så trygg med tillvaron, och trygghet ”dä ä mitt liv dä se”. Jag tror att det syns att jag kommit till klarhet, för de som inte träffat mig på ett tag, ser att jag fått en inre styrka. Den har saknats totalt under våren. Att jag kommit till ro, beror nog mycket på alla de goda samtalen jag haft i sommar. Timme ut och timme in på stans fik. Och jag har växt för varje samtal. Massor!
Att sedan få umgås med likasinnade (läs fotonördar), är något som ger massor med energi. Man får tillfälle att gå all-in, med folk som är lika tokiga som man är själv.
Vi hade alltså precis kommit hem från Allsång på grensen. Samma natt skulle meteorregnet vara. Orkade vi fota? Såklart vi gjorde!
Vi hade tänkt åka ner till hamnen och ta bilderna där, men på vägen ner dit träffade vi på några andra ”fotostollar.” Alltså hamnade vi på ett helt annat ställe än vi tänkt från början.
För er som inte fotat mörkerfoto kan jag meddela att det är rätt trixigt. Stativ är ett måste, och det är rätt bra med tålamod (som ju inte finns hos fru Olsen 🙂 )
Vi ställde upp våra stativ, och sedan var det bara att trycka…och trycka…och trycka…
Alltså, Vintergatan är gudomlig, men den ställer till det lite på bilderna. Men notera att ni här ser 4 stjärnfall 🙂
Vi var 2 tjejer och 2 killar som åkte ut. Ställde vi tjejer stativen åt norr, så stod de andra med stativet åt söder. Gissa vilka som fick bilderna? Ja, inte var det vi tjejer. Då vände vi stativen åt söder, vad tror ni händer??? Ja, självklart kom stjärnfallen åt motsatt håll… 🙂
Men vi lyckades ju fånga några ändå…
Vi stod rätt långt ut på landet, för att få totalt mörker, och har man tryckt av bilden med låååång slutartid, kan man inte göra så mycket om det kommer en bil. Och då blir bilden blir väldigt ljus… 🙂
Men man fick ju istället en ”skön böna” på bild! 🙂 Och nej, det är inte ett stjärnfall över Säffle. Det är ett flygplan.
Såhär höll vi i alla fall på. Fast det hände ju rätt sköna saker. Hände nån gång att nån öppnade bagageluckan på bilen (utan att tänka sig för), då hörde man från resten. ”Jamen, tack då!” (Och ett fniss). Det störande ljuset från bakluckan gjorde ju att nästa bild ”sket sig”….
När man kom hem såg man också att man fått med lite bonus i bilden. Sin egen karl – gånger två! Kan det bli bättre? Knappast!
Det är rätt häftigt med denna stjärnhimmel, så himla mäktig känsla när man står där…
När vi stått ett tag blev det rätt kallt, och man började till slut vända på stativ och kamera bara för att röra sig. De störande ljusen blev istället nåt man började leka med. Så istället för att svära så det osade för att man hörde ett tåg på ingång – så använde man sig av det istället!
Ser ni? Människa, tåg, hus OCH komet!
Efter att jag tagit den bilden kände jag att nu var jag nog nöjd. Efter att ha varit igång osunt många timmar på ett dygn, var det otroligt gott att krypa till kojs!
Men himla nöjd, för det här vara verkligen en dag med full utdelning. På alla sätt!