För ungefär 10 månader sedan skrev jag detta inlägg.  Jag hävdar envist att jag är bättre på att fotografera allt annat än människor. Upplever att jag inte har den blick för detaljer som krävs för att porträtt ska bli bra. Jag tycker att det är lite jobbigt att ”köra upp kameran i ansiktet” på folk. Dessutom så är det ju så att när man fotograferar ett bröllop så är det ”skarpt läge” hela tiden, det är så många tillfällen som man inte får missa. De kommer ju aldrig igen….

Men så i april steg det in en person på mitt kontor. Hon frågade försynt om jag inte kunde tänka mig att fotografera ett bröllop. Ett hemligt sådant. Denna tjej är en av de få personer som tagit sig långt in i mitt hjärta, till ett ställe dit inte många når. Det var alltså inte läge att säga nej, även om jag försökte sprattla lite för syns skull. Däremot kände jag att jag inte ville göra det själv. Det är så mycket enklare om en fotograf ”täcker in” området vid altaret, och den andra tar foton med lite överblick. Vem tror ni jag ringde för att få hjälp? Mitt ”frikort” förstås… 🙂
Han var inte svårövertalad, eftersom vi har anknytning till både föräldrar och svärföräldrar. Därför svarade han ja snabbare än mig. Bara jag fick mogna i tanken kom jag faktiskt att längta efter att få fotografera detta bröllop.

I mitten av maj var vi på genrepet, och tittade ut ungefär var vi skulle vara placerade i kyrkan, och var vi skulle ta de officiella bilderna. Vi hittade några riktigt goa´ställen – som vi fick skrota eftersom vädret ville nåt helt annat. Men det är ju såhär livet ser ut. Improvisation – improvisation!

Alla gäster var alltså bjudna på dop – trodde dom. Vi försökte tänka ut bra lösningar för att fotograferingen skulle bli så bra som möjligt. Vi ville ju att en skulle fotografera brudparet, och att den andra skulle fånga gästernas reaktion. Samtidigt ville vi ju inte visa att att både jag och Terje hade vår fotoutrustning med oss. Då hade nog folk börjat fundera, och kommit på vad som var på gång. Lösningen blev att placera mig vid altaret, och att Terje skulle stå uppe vid orgeln, där han också kunde gömma sina kamera.
Varning också för ett inlägg med många bilder, vi har försökt sovra – men det gick inte.
(Bilderna som följer är bägges foton. Har markerat med M och T under bilderna så vet ni vem som tagit vad – om ni skulle undra… 🙂 )

unnamed

*T
Här är paret på väg in i kyrkan, inte många som har en susning om vad som väntar..

unnamed-2
*T
Ni ser att gästerna blev lite förvånade eller…??? 🙂 Denna bild kan jag se hur många gånger som helst! Jag som stod vid altaret och fotade önskade att ni kunde ha hört dom också!

-1835
*M
Detta var vad de fick se. För övrigt ett av mina favoritkort från dagen, gillar faktiskt att de tittar på lille William och inte på mig…Här darrade jag ordentligt på manschetten!

-1853
*M
Ser ni brudparet? 🙂

11209485_10153948754538242_6554283340382736474_n
*M
Min idol från dagen. Har hur mycket läckra bilder som helst på denna donna, som var så himla duktig!

unnamed-3
*T
Tager du…? Är det inte underbar glädje i detta foto?

unnamed-4
*T
Här är klockan 13:18. De är nu man och hustru. När löftena var klara, så lade jag ner kameran. Tänkte att nu dröjer det några minuter tills den ska upp igen. Då säger prästen: ”Jaha, och nu kanske du vill göra nåt mer?” Men hallå….!!! Fick upp kameran, men hann inte riktigt med. Då är det gott att vara två som fotar!

-1900
*M
Är de inte vackra?

-1898
*M
Ett annat av mina favoritkort från dagen. Gillar lugnet i denna bild.
Tjejen till vänster som sjunger heter Ida Marie Bäckström, kolla upp henne på Spotify! Hon är så himla duktig!

unnamed-5
*T
Så då över till det vi egentligen kom till Kila kyrka för. Dopet. Det var en häftig känsla att sitta och se det lyckliga brudparet bredvid William i sin dopklänning.

-1916
*M
För mig var detta en rysare. Blev så berörd vid denna handpåläggning, och då är det himla skönt att kunna köra upp kameran framför ansiktet. Och ja – det är meningen att skärpan ska ligga på ljuset.. 🙂

unnamed-6
*T
Detta är ett A-barn. Sa knappt ”flaska” under hela evenemanget…

-1970
*M
Som sagt…jag har ett pärlband av härliga foton på denna tjej! 🙂

unnamed-7
*T
Visst är det väl härligt att man har kameran med sig tack vare sina mobiler? Jag gillar det! Men vad gör prästen???

unnamed-8
*T
Läcker bild va? 🙂

-1992
*M
Att säga att det ösregnade denna dag, är nog att uttrycka det milt. De bildidéer vi hade fick vi skrota – men denna bild brukar fungera på alla bröllop! Sedan är jag väldigt svag för silhuettbilder, tycker det är så himla läckert!

-1801
*M
Vad ger ni mig för denna idé? Lysande om ni frågar mig! Inget för fru Olsen dock – alldeles för pilligt.. 🙂 Men typiskt fru Kihlberg! 🙂
Menyn var så himla god, vi fick en lax som nog var det godaste jag ätit!

unnamed-9
*T
Herr och fru Kihlberg!

Så var det då dags för oss att göra skäl för oss. Regnet ställde till det ordentligt, men då får man ju helt enkelt bara försöka få det att fungera. Så här är några av bilderna vi tog efteråt.

unnamed-10
*T
Om det finns några sköna kort på brudnäbben, så kan jag meddela att vi också har några pärlor på Henrik. Här ser han väldigt nöjd ut va?

-2093
*M
”Gilla-läget-bild””, min absoluta favorit från dagen…

unnamed-11
*T
Känslan i denna bild och känslan i Henriks blick!

-2134
*M
Men är de inte vackra? Så himla enkla att fotografera. De kändes så avslappnade framför kameran att det inte var ett dugg besvärligt att få till en bra bild.

Jag har nu insett att detta inte var sista bröllopet jag kommer att fotografera. Det kommer nog att bli flera. Men jag gör det inte för vem som helst, eftersom jag tror att jag måste ha nån känslomässig koppling till brudparet.
Skriver som jag brukar vid dessa inlägg. Det finns mängder med bilder från detta tillfälle, men eftersom det är vår gåva till brudparet så är det dom som avgör vilka som publiceras. Däremot har de gett sitt tillstånd till bilderna i detta inlägg.

6 thoughts on “Årets blåsning???

  1. Dina ord värmer Maria.
    Att fråga er om det här var en självklarhet. Älskar dina bilder och hur ni fångade upp oss och gästerna den här dagen var helt otroligt bra.
    MEN, Jag var ärligt talat skitnervös för vad du skulle säga när jag frågade dig, eftersom jag hade hört den där meningen med ”aldrig mer” ?
    Det är precis som Henrik sa. Vi är så otroligt nöjda med bilderna. Och det visste jag att vi skulle bli ?
    Stort tack för att ni gjorde det här för oss. Det betyder jättemycket ??
    Massa kramar

    1. Det gör dina ord också! 🙂 Ert bröllop var så himla kul att fotografera, men det beror ju också på er och hur härliga ni är! Förstår också att du var nervös, för det här med att fota bröllop är skakigt – och efter varje gång känner man sig utpumpad. Det är då man yttrar orden ”aldrig mer”… 🙂 🙂 🙂 En sak är säker, jag skulle aldrig göra det själv. Det har jag inte självförtroende för. Men att vara två om det är jättekul! Tack vare er så känner jag att jag kanske kan göra detta igen. Och tack vare Terje blev bilderna klara i tid – hade inte han puttat på mig, hade jag nog suttit än.. 🙂
      Stor kram till er bägge!

  2. Terje och Maria, ni är såååååå duktiga på att fånga de rätta ögonblicken! Så vackert och stämningsfulla bilder!

    1. Tusen tack Laila! Bröllopet var så himla kul att fotografera, men det är ju lite skakigt innan man är igång… 🙂 Men vi är så nöjda med resultatet, och det är visst brudparet också.. 🙂
      Kram!

  3. Hej Maria och Terje! Har först nu sett den här sidan och läst det du skriver. Som mamma, farmor och svärmor vill jag tacka för alla fantastiskt fina bilder och för det du skriver om familjen Henrik och Marie Kihlberg. Som mamma är jag stolt över Henrik och att han lyckades fånga Marie
    som är så otroligt duktig på att ordna med med mycket som jag inte hade den minsta aning om att hon höll på med bakom våra ryggar det gör mig glad, varm i hjärtat och lycklig att de fick det bröllop som de önskade. Att jag också är farmor till dessa två kronjuveler är verkligen grädden på moset. Kalle och jag pratade senast idag på vad lyckligt lottade vi är som har barn och barnbarn nära oss. Tack än en gång och lycka till med fotograferandet. Kram från Christina

    1. Tack Christina! Du har både en fantastisk son och en otroligt go´sonhustru! 🙂
      Det var otroligt kul att fotografera och få vara med om detta bröllop! Men det beror inte bara på Marie och Henrik, utan även för att det var så kul att få göra det för er föräldrar också! Jag kommer aldrig att glömma ditt: ”Men dom gifter sig ju!!” – och sedan höra ditt gapskratt. Kommer jag aldrig att glömma! 🙂
      /maria

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.