Ja, ni har sett bilden på mitt och Terjes bröllop till leda…Men för att ni ska förstå kopplingen till bilderna i detta inlägg – så måste den med 🙂
Vad ni än tror om oss, så firar vi faktiskt inte våra bröllopsdagar speciellt mycket. Man kan ta vara på varandra de andra 364 dagarna tycker jag. Men när vi nu ändå skulle ta i från tårna, så kände vi för att göra en kul grej med en liten passning till våra bröllopsfoton. Det gällde bara att få med tärnorna på båten också. Det visade sig att det inte var några större problem!
Så vi samlades på XO i Åmål, tog en fika – sedan tog vi korten. (Inte helt utan strul, skulle det visa sig…men det blev bra!)
Här är originalet. Helene längst till vänster och Anna-Carin längst till höger…det är på tärnorna det syns att åren gått, eller hur?
Första försöket gjorde vi på Stadshotellet i Åmål…
Där försökte vi efterlikna originalet så mycket som möjligt. Kommer aldrig att glömma Anna-Carins löpning in till en kruka i korridoren…raskt slet hon upp plastblommor i en vas och delade ut till oss! Snyggt som attan alltså..! Och väldigt likt originalet! 🙂
Men vore det inte kul att ta en bild ute?
Sagt och gjort – en snabb uttryckning ner till Vänern. På vägen slet jag till mig några maskrosor. Fortfarande ett försök att efterlikna originalet! 🙂
Sen ”sket” vi i allvaret, och bara spånade och tog korten med mobilen…
….och det var då kortet ”satt”…! En bild med glimt, värme och känsla….!
Tack Helene, Anna-Carin och Kjell-Åke för att ni ställde upp på vår önskan. Det var så himla kul att träffas lite extra! 🙂
En överraskning väntade mig på Solsidan på lördagskvällen. En bukett rosor i samma färg som min brudbukett. Jag har nog sällan blivit så lång i ansiktet…
Ja, jag uppskattar honom! Men jag tror han uppskattar mig också, det skulle nog inte hållt så länge annars, eller hur? 🙂
Jag har en nära vän som skrev det så på Instagram, så jag snor den..
”Den här mannen och jag tycker inte alltid lika och allt är inte perfekt. Ibland stör han sig på mig, och ibland stör jag mig på honom. Ibland vill jag strypa honom och ibland vill jag älska ihjäl honom.”
Visst är det lite såhär det är? Även för mig och blomstermannen. 🙂 Däremot ägnar vi inte så mycket tid åt konflikter, livet är lite för dyrbart för det. Vi orkar helt enkelt inte stri… 🙂